Äventyr i Himalaya

Friends' Adventure

2008.06.16

Written by: Mats Wålstedt

Jag var 14 år när jag planerade min första resa till Nepal. Den gången var det skolarbete och ett krångligt flygbolag som satte stopp. Därefter har jag varit på väg åtskilliga gånger men det var först i år som resan verkligen blev av.

Efter att ha slitit på Houdinilagret under en vecka så kändes det riktigt gott att få hoppa i mina skönaste fleecebrallor och flyga från snöslasket i Sverige till värmen, bergen och de klara älvarna. Att Nepal är ett Mekka för klättring och vandring är ingen hemlighet, men att landet också bjuder på varje forspaddlares våta dröm är det inte alla som vet. Här finns kanske fler branta älvar än i något annat land i världen, alla av varierande karaktär och svårighetsgrad. Dessutom är allt inbäddat i en omgivning så vacker att till och med en Dalmas, som jag själv, tappar andan. Det är nu lite drygt en månad sedan jag landade i Katmandu med en enda sak klar för mig -- jag skulle paddla, så mycket som det bara gick under en månad.

Efter ett snabbt stopp i huvudstaden bar det av till Sukute beachcamp och älven Bhote Khosi där tävlingen Himalayan Whitewater Challenge skulle gå av stapel kommande helg. Älven bjöd på lagom utmanande forsar vilket var en utmärkt uppvärmning för vad som komma skulle. Tack vare tävlingen var Nepals alla paddlare på plats tillsammans med likasinnade från hela världen. Bra vattenstånd och skinande sol fick fyra dagars paddling och tre dagars tävling att passera i ett ögonblick. Att jag dessutom vann två av tre tävlingsmoment vara bara en bonus. Sedan var det dags att resa vidare, men först såg jag till att få en till älv på listan, nämligen Bahlefi Khola som är ett biflöde till den lite större älven Bhote Khosi. Tillsammans med två svenska kollegor åkte vi busstak några mil uppströms för att sedan paddla tillbaka ner till Suktue beach. Det var aningen lågt vatten men ändå en perfekt dag på älven i goda vänners lag. När vi väl reser vidare så är Pokhara vårt mål. En underbar liten stad där Mt Macchapucchre och Annapurnas enorma bergsmassiv ständigt är inom synhåll. Här finns en enorm mängd älvar bara några timmars bilfärd bort. Först ut för vår del blev Madi Khola följt av Marzyandi. Två klassiska älvar i forspaddlarsammanhang, båda med liknade längd och volym men ändå två helt olika turer. Madi Khola bjöd på en trivsam och avslappnad tur med snälla och underhållande forsar. Marzyandi däremot, krävde full koncentration från början till slut. Linjerna måste hållas och misstag kunde bli ödesdigra. Efter dessa två turer började kroppen göra sig påmind med onda axlar och ömmande rygg. Samtidigt ville jag fortsätta paddla och beta av älvar i samma takt som innan för att hinna med så mycket som möjligt. Jag nappade därför direkt när jag fick erbjudandet om att paddla älven Karnali. På en halvtimmes varsel gav jag mig av. 14 timmars taxiåkande senare gjorde jag en raftinggrupp sällskap vid ilägget.

Trafiken hade bjudit på en och annan nära-döden-upplevelse så det var en lättnad att få sätta sig i den säkra kajaken. Stora forsar med enorma lekfulla vågor dag efter dag gjorde turen till rena dansen. Vackra sandstränder intill älven utgjorde våra campingplatser om nätterna. Karnali tog oss åtta dagar att paddla och när turen var avslutad hade jag två dagar på mig att ta mig till Katmandu för att hinna med lite julhandel innan det var dags att flyga hem. Sammanfattningsvis så var det den perfekta paddelresan. Närmare 25 dagars paddling under en månads vistelse i landet. Samtidigt så känns det som att jag hunnit med att se landets helhet. Även om jag missade de traditionella sevärdheterna i Katmandu fick jag ändå ta pulsen på landet. Jag fick uppleva lokalbefolkningens alla vänliga själar, se de enorma bergen i fjärran men också de lite mörkare sidorna som trafikens alla offer och korruptionen i landet. Att se en livs levande tiger korsa vägen framför ögonen på mig var nog ändå resans höjdpunkt.

Foto: Erik Bårdh